Nyligen offentliggjordes den nationella mediaundersökningen KMT för 2012, vars uppgift är att beskriva antalet läsare för olika tidningar i Finland. Läsarsiffrorna fungerar som tidningarnas valuta då de säljer sina läsare vidare till annonsörer.
I KMT får man läsa att tidningarna med flest läsare fortfarande är Helsingin Sanomat, Ilta-Sanomat och Iltalehti och att de största tidskrifterna är Aku Ankka, ET-Lehti och 7 päivää. Hur mäns intressen skiljer sig från kvinnors påminns man av att tidskrifterna med högsta andelen kvinnliga läsare är Meidän Perhe och Lapsen Maailma, medan Konepörssi och V8-Magazine har högsta andelen män – vive la différence!
En sak lyser med sin frånvaro. Ingenstans i rapporten nämns e-tidningsläsande, dvs. läsning av digitala replikor av tidningar på pekplattor, datorer och smarttelefoner. Så alla ni tusentals Hbl-läsare som just nu läser eHBL på er pekplatta, ni räknas inte som läsare i KMT! Saken tillspetsas av att läsande kan mätas mycket mer exakt i digitala kanaler. Ännu underligare är att KMT:s systerrapport kring upplagekontroll för första gången i år erbjuder rätt detaljerade siffror kring e-tidningsupplagor. Det verkar som om KMT 2012 tagits på sängen av e-tidningsläsandets snabba tillväxt och inte hunnit få med en e-tidningsfråga i sin enkät. Jag hoppas att saken rättas till i år.
Läsarundersökningar har en tendens att fokusera på kvantitet i stället för kvalitet. Vilken tror ni att klarar sig bättre på sikt: tidningen med 100 000 läsare som i snitt läser 1 minut, eller tidningen med 25 000 läsare som använder en halvtimme på den, delar artiklar i sociala medier och skickar in bilder från branden i den lokala fabriken? Den senare har ett mycket bättre läsarengagemang. I vår värld av överflöd av information är läsarengagemanget den hårda valutan, utan vilken tidningar går en bråd död till mötes.