För många år sen då jag jobbade som journalist gjorde jag ett minnesvärt besök på den anrika tidskriften The Economist. De hade ett unikt sätt att skriva artiklar. Journalisterna skrev färdigt sina artiklar, varefter alla artiklar cirkulerades på redaktionen på den så kallade ”förbättringsdagen”. Alla läste, alla redigerade, alla gjorde artiklarna lite bättre. Resultatet var att inga artiklar hade by-lines, alla delade positiv läsarfeedback och alla delade skammen om något gick fel, vilket skedde mycket sällan.
Idag är The Economist unik igen. Lite otippat har tidskriften blivit en fantastisk framgång i digitalt format. Enligt en rapport från INMA läser ungefär en tredjedel av läsarna sin tidskrift digitalt på pekdator. Bolagets app, genom vilken man läser tidskriften, har downloadats 13 miljoner gånger, med 600 000 läsare varje vecka. Hisnande siffror!
Tidskriften har en mycket enkel digital strategi. De erbjuder de samma välskrivna artiklarna i samma format som i den tryckta tidningen på en läsplatta. Fördelen är att läsarna får tidskriften snabbare och pålitligare än vad posten kan erbjuda. Den digitala tidskriften ger inga extra krumelurer, den välutbildade läsekretsen föredrar text framom video.
Förra året gjorde The Economist en intressant undersökning i Kanada. Läsare fick välja olika prenumerationspaket på lika villkor, dvs. till samma pris. 50% valde en prenumeration på tryckt tidning och digital tidning, medan 30% tog endast tryckt och hela 20% en helt digital prenumeration. Dessa 20% valde alltså att inte få en tryckt tidning hem, trots att de skulle fått den ”på köpet”. Kanske tyckte de att det är behändigare att ha sina gamla nummer med unika artiklar från Economist på en pekplatta i stället för, som hemma hos mig, på bångnande hyllor där de samlar damm.