Fredrik Nars bloggar om digitala medier

Okategoriserade

Kollektiv intelligens underutnyttjat i media

20 Oct , 2014, 12.24 fredriknars

 

Kollektiv intelligens används endast sporadiskt inom journalistiken, är en av slutsatserna i en färsk doktorsavhandling av forskaren och journalisten Tanja Aitamurto. Därmed missar medierna en möjlighet att skapa bättre journalistik, skapa mer samhällelig nytta och göra bättre business. Aitamurto har länge forskat i nyttan av att öppna den journalistiska processen och hur man släpper in läsarna i den.

Vad avses då med ”kollektiv intelligens” inom journalistik? Det är då redaktioner öppnar upp någon eller alla faser inom den journalistiska processen – det vill säga ide, research, faktainsamling, skapande, publicering och feedback – för allmänheten. Oftast via digitala kanaler. Då många läsare röstar, ger feedback eller bearbetar material online kan man hitta trender och skapa innehåll som ger ett bättre slutresultat, kan man tala om ”kollektiv intelligens”. Låt mig ge några exempel. Våren 2014 samlade de finlandssvenska tidningarna i ett samprojekt in info om personers flyttrörelser och läsare gav uppgifter om hur de flyttat under sitt liv. Redaktionerna öppnade alltså upp datainsamlingen till gemene man på webben, och skrev sedan artiklar på basis av analys av denna data. Ett annat intressant exempel är tidskriften Olivia, där man öppnade nästa hela den journalistiska processen, inklusive att komma på artikelidéer, val av infallsvinkel, välja intervjuobjekt, skapa intervjufrågor, etc. Läsarna var alltså med nästan från början till slut i artikelskapandet. Delar av tidningen kom därmed till som en samproduktion med läsarna, där förstås redaktionen hade en central roll.

Undersökningen visar att man genom att utnyttja kollektiv intelligens inte bara kan få bättre artiklar till stånd, utan man kan och också förstärka banden till läsarna. Läsarnas motivation att delta är en vilja att påverka genom att dela med sig av information.

Aitomurto konstaterar om nuläget i Finland att den journalistiska processen är öppen endast tidvis, och att journalister gör ”sporadiska besök” till den öppna scenen. Och även då begränsas öppenheten oftast till informationssökning.

Vad är orsaken till detta och vad kan man då göra? Kan svaret vara så enkelt att mediehusens organisationer fortfarande består av silon, där det är svårt att få en journalist, webbutvecklare och analytiker att planera och genomföra innehåll tillsammans. Om så är fallet, skall murarna rivas!

Kommenteringen är stängd.