Fredrik Nars bloggar om digitala medier

Okategoriserade

Mediepolitik i Sverige och Finland

1 jul , 2015, 11.32 fredriknars

 

Att vi har olika approach i Sverige och Finland gäller även inom mediepolitik.
Sveriges regering tillsatte i mars en utredning som skall ge förslag till nya mediepolitiska insatser. Regeringen bedömer helt korrekt att presstödet ”behöver ersättas av nya mediepolitiska insatser som syftar till att skapa goda förutsättningar för kvalitetsjournalistik och lokalt nyhetsmaterial oavsett distributionssätt”. Utredningens utgångspunkt är att medier som idkar granskande journalistik och mångsidig nyhetsförmedling är av avgörande betydelse för en levande och väl fungerande demokrati.

I direktivet säger regeringen att det bredare informationsutbudet som härrör från digitaliseringen i sig är positivt, men att det finns risk för kunskaps- och deltagandeklyftor, där medborgare som i mindre utsträckning tar del av information i samhällsfrågor får sämre förutsättningar att vara delaktiga i demokratin och den politiska beslutsprocessen. Dessa kunskapsklyftor kan uppstå till exempel då tillgången till objektiv information minskar då antalet lokalredaktioner blir allt färre. Klyftor kan också uppstå via den ”personaliserade webben”, där användare medvetet eller omedvetet får filtrerade informationsflöden via Google eller Facebook, och därmed mest tar del av information som bekräftar den egna världsbilden (fenomenet kallas för ”filter bubble” och kan testas genom att två personer samtidigt gör en sökning på samma ord – sökresultaten kommer att vara olika).

Medieutredaren Anette Novak har ett år på sig att föreslå nya verktyg och har inlett sitt arbete genom att ordna stora workshoppar med små och stora aktörer i mediebranschen. Utredningen har väckt debatt, både när det gäller form och innehåll. Det är för tidigt att säga något om resultatet, men det visionära uppdraget och det breda engagemanget verkar lovande. I omvälvande tider lönar det sig att grundligt omvärdera situationen innan man skrider till handling.

Samtidigt i Finland … Föga överraskande har vi haft en mera pragmatisk approach med ekonomiska förtecken och punktinsatser. Presstödet sparades bort redan 2007 (dvs det direkta presstödet till dagstidningar). Då riksdagen 2013 pekade på utmaningarna inom mediebranschen tillsattes en mindre utredning där Tuomas Harpf på tre månader intervjuade 41 experter. Rapportens rekommendationer rann ut i sanden till ett Tekesinnovationsstöd, som nog inte bidrar nämnvärt till kvalitetsjournalistik. Nästa steg blir att den nya regeringen utser en arbetsgrupp att utvärdera Yles roll och finansiering. Det är visserligen välkommet, men riskerar bli en punktinsats utan helhetsbild.

Kommenteringen är stängd.