Den populära julklappsboken Mitä Missä Milloin brukar lista årets nya ord och begrepp. Ett begrepp som kunde listas är ”kanalblindhet” eller alternativt ”kanaloberoende”. Det är inte ett vanligt begrepp – till min besvikelse resulterade en internetsökning i ytterst få resultat – men det är ett vanligt fenomen i vår digitala mediekonsumtion.
Kanalblindhet uppstår då man läst, tittat eller lyssnat på något medieinnehåll, men inte bryr sig om – eller är blind för – i vilken kanal det skedde. Jag upplevde själv kanalblindhet häromdagen då jag läst en intressant artikel som jag hänvisade till. Då jag blev tillfrågad om var jag läst detta blev jag osäker. Hittade jag artikeln via Twitter, Facebook eller en internetsökning? Läste jag den på min smarttelefon, pekplatta eller dator? Vem hade publicerat den? Det relevanta var att jag läst ett innehåll som jag tagit till mig. Var och hur jag läst det kändes mindre relevant. Jag var kanalblind.
Kanalblindhet finns inom alla medieformer. Om jag sett en video kan jag ha sett den på tv, dator, pekplatta och smarttelefon, bandad eller live – ingen skillnad. Jag lyssnar på musik på datorn, smarttelefon, cd och pekplatta. Böcker läser jag på papper, pekplatta och smarttelefon, och ljudböcker lyssnar jag på min smarttelefon. Den kände kommunikationsteoretikern Marshall McLuhan sade att ”the medium is the message”, men nu verkar det mer som om ”the message is the message”. Innehållet är det relevanta, inte distributionskanalen.
En stor orsak till kanalblindhet är de sociala medierna, via vilka man kan prenumerera på olika typer av innehåll som man sedan klickar vidare till. Speciellt Twitteranvändare uppvisar ett kanalblint beteende. Många mediehus – KSF Media inkluderat – stöder idag denna typ av mediekonsumtion genom att erbjuda användare fri tillgång via sociala medier.
Kanalblindhet är fantastiskt för användare av medier. Man är inte längre bunden vid en viss apparat eller en viss tidpunkt, utan kan använda medierna var, när och hur som helst.
För medieföretag är kanalblindhet en utmaning. Dels måste medieföretagen se till att möta konsumenternas förväntningar genom att se till att allt innehåll ska finnas lättillgängligt i alla kanaler. Dels liknar konsumenternas medieupplevelse mer att äta snacks än en hel middag, den är kortare och mer sporadisk än i medieproduktens ”originalversion”. Och dels riskerar konsumenterna bli mindre lojala mot medievarumärkena, då de enkelt kan hoppa från varumärke till varumärke.
I en kanalblind värld blir innehållet viktigare, på bekostnad av kanalen.